Skip to main content
Σύλλογος Σουηδικής Γλώσσας

Läxa till 22 januari

Vi gick igenom ordövningen på sidan 117.


Jag läste novellen Den perfekte vännen (som ni hade över jul) högt och vi gick sedan igenom
hur man gör en litterär analys av en skönlitterär text.


Vi gjorde även övningarna på sidorna 118-119

Exempel på en novellanalys: ”Sotarfrun” av Hjalmar Söderberg
Novellen ”Sotarfrun” är skriven av Hjalmar Söderberg 1895. Den handlar om en tragisk kärlekshistoria mellan
två unga människor som inte tillåts älska varandra på grund av att de kommer från olika samhällsklasser. Den
rika sotarfrun i novellen tål inte kärleken mellan hennes sjuke styvson Fredrik och Magda, dottern till hennes
hjälpmadam på gården. Novellen slutar med att sotarfrun dödar Magda.
Huvudpersonerna i novellen är fru Wetzmann, Magda och Fredrik. Fru Wetzmann är en mycket elak kvinna som
inte är vänlig mot någon. Kanske har hennes beteende påverkats av att hon tidigare har tjänat som piga åt sin
man, och nu ger igen för en utsatt situation hon själv befann sig i. Hennes hårt styrde man är en biperson och kan
inte förhindra det som sker. Jag tycker att både Magda och Fredrik är två mycket modiga personer, som är
beredda att göra vad som helst för sin kärlek. ”Jag är inte rädd”, svarar Magda Fredrik då han frågar hur hon
vågar gå till honom fastän hon hotats av sotarfrun. Hon trotsar även sotarfrun då hon hittar honom hos Magda.
Viktiga bipersoner i novellen är enligt min mening den grupp människor, gesällerna, som ser på utan att
ingripa, förmodligen därför att de är rädda om sina jobb. Både herr Wetzman och de skulle ev. ha kunnat
förhindra det som händer, men situationen de är i gör att de inte kan eller vågar.
Personerna beskrivs av en berättarröst som finns med som ett andrahandsvittne till det inträffade i novellen,
vilket får det berättade att verka mer trovärdigt. Hon beskriver alla personers karaktärer ingående. Både
personernas yttre och inre egenskaper beskrivs utifrån och man får även veta hur de handlar, tänker och känner.
Detta gör att läsaren får en mycket bra inblick i de olika personerna. Novellen har därmed ett allvetande
berättarperspektiv som jag tycker passar bra.
Det enda tal som återges direkt i novellen är korta dialoger mellan Magda och Fredrik (samt en replik av fru
Wetzmann), vilket gör dem båda mer levande än de andra. I den knappa dialogen framkommer mycket bra deras
desperata och omöjliga kärlek till varandra. ”Hur har du vågat? viskar han. – Din styvmor är borta, säger hon
då. (…) Då smög jag mig uppför trappan och in till dig.”
Novellen skildrar en social miljö som strängt segregerar människor efter deras samhälleliga status. Denna sociala
miljö är viktig för novellen, därför att det är den som är en grundorsak till tragedin. Jag tror att Söderberg vill
kritisera och spegla sin samtid, slutet av 1800-talet, med den tidens sociala situation. Miljön där de bor beskrivs
just den lördagskväll då Magda dör som mycket lugn och fridfull; ”Gården ligger tyst, gatan är tyst. Kanhända
någon gnolar en visa genom ett köksfönster…”. Detta fridfulla skapar en stark kontrast och förstärker det
hemska som sedan händer, då sotarfrun dödar Magda på gården.
Även det ibland ålderdomliga språket tyder på att novellen utspelar sig längre tillbaka i tiden, med ord som
huvudgärde, besinna sig och gårdsflygel. Annars tycker jag att språket är skrivet på normalprosa, vissa
ålderdomliga inslag. Söderberg levandegör ofta beskrivningar i novellen med hjälp av bildspråk. På sidan 24
förekommer en mycket målande metafor för Fredriks sjukdom, som gör att man förstår allvaret av hans sjukdom:
”… då han sluter ögonen, simmar det fram en arkipelag av giftiga gröna ormar” Söderberg använder sig även
av besjälning för att levandegöra naturen”…den gamla linden skälver till inne i sin vrå”. Här ser man att även
döda ting ”påverkas” av det som händer, vilket understryker det hemska i fru Wetzmanns handling.
Novellen är ganska traditionellt berättad med en tydlig huvudhandling och den berättas i rak kronologi.
Spänningen byggs upp allteftersom och når klimax i samband med att de blir påkomna av sotarfrun och hon slår
ihjäl Magda. Slutet känns därefter inte så överraskande, men mycket hemskt, och helt klart känns slutet avslutat
och därmed också extra sorgligt.
Novellens budskap är förmodligen att man på den tiden levde mycket bundet inom sin samhällsklass, och att
man inte skulle beblanda sig med människor från en annan samhällsklass. Söderberg vill lyfta fram det hemska
med detta, och gör med novellen klart att ingen blir lycklig av att dessa sociala normer följs. Söderberg vill
förmodligen också visa att kärleken mellan människor kan vara oerhört stark och att många är beredda att kämpa
hårt för den, för utan kärlek är det inte värt att leva. Han tar även seriöst på unga människors kärlek.
Jag tycker att novellen är mycket gripande och mycket bra skriven, därför att man verkligen känner kärlekens
glädje och smärta samtidigt. Det sorgliga är också tycker jag att sotarfrun med en högre position idag tycks ha
glömt bort, eller vill ta ut hämnd på, dem som har det som hon själv haft det en gång i tiden. Novellen ger en bra
inblick i tidigare samhällsförhållanden och visar nog tyvärr även upp en livssituation som fortfarande går att
känna igen på många platser runtom i olika länder.


© 2022 Σύλλογος Σουηδικής Γλώσσας. All rights reserved.